Armband som gör skillnad
Fuck ALS har nu inbringat 400 000 kronor till ALS-forskningen! Ulla-Carin Lindquists stiftelse är djupt tacksam för den ansenliga summan och Gabriella Waldenströms, kvinnan bakom det hela, outtröttliga engagemang. Vem är hon och hur kom det sig att hon började göra armband?
För fyra år sedan nåddes Gabriella Waldenström av den fruktansvärda nyheten att hennes pappa diagnosticerats med ALS. Sedan 2014 har hon tillverkat och sålt över 3000 armband, hennes Facebooksida har över 5000 som gillar sidan och sammanlagt har hon bidragit med fantastiska 400 000 kronor till Ulla-Carin Lindquists stiftelse för ALS-forskning.
”Min pappa fick diagnosen i juni 2012. Han har varit sjuk i fyra år nu. Det var ett sommarprojekt när jag skulle till vårat sommarhus. Jag gillar att pyssla och inspirationen fick jag från ”Fuck Cancer”-armbanden. Min första tanke var att jag skulle sälja till anhöriga runtomkring som en kul grej”, berättar Gabriella.
Men det blev många fler än Gabriellas anhöriga som ville köpa armbanden. Hon kunde aldrig ana hur framgångsrik armbandsförsäljningen kunde bli. Nya beställningar kommer in hela tiden och det tar tid att tillverka 3000 armband.
”Vissa veckor har jag suttit kanske två timmar per dag, alltså 14 timmar per vecka.”
Allt överskott går till forskningen
Ett armband kostar 100-150 kronor beroende på modell och beställs enkelt från hennes sida på Facebook. Allt överskott från försäljningen går till Ulla-Carin Lindquists stiftelse för ALS-forskning. Utöver pengarna som samlas in hjälper även budskapet ”Fuck ALS” att väcka uppmärksamhet kring sjukdomen.
Gabriella berättar att det känns bra att göra en insats mot ALS men att det stundtals kan vara stressigt. Då hjälper det enorma stödet från allmänheten.
”Man får ju extremt mycket peppande kommentarer och feedback från folk som köper. Varje beställning börjar med att man blir höjd till skyarna. Det är ju en otrolig peppning att folk visar uppskattning.”
Ett sätt för folk att hitta varandra
Gabriellas armbandsprojekt handlar inte bara om att samla in pengar till forskning. ALS är en relativt ovanlig sjukdom och många drabbade och anhöriga upplever att det är svårt att få kontakt med människor som befinner sig i en liknande situation.
”Jag har verkligen märkt att folk har behov av att prata eller kanske bara få jämföra och hitta folk som lever med samma sjukdom i sin omgivning. Det räcker ofta inte att bara läsa på Internet, ibland måste man prata med varandra. Alla fall är ju olika men det är ändå mycket lättare att prata med folk som vet vad man går igenom eller vad man kanske får vänta sig.”
Det var en av anledningarna till att Gabriella anordnade en ”Pärldag” där människor samlades under några timmar för att hjälpa till med tillverkningen av armbanden. Där kunde människor träffas och dela erfarenheter.
”Det går även bra att skriva på Fuck ALS Facebooksida om man vill dela med sig av sina tankar, få stöd på något sätt , berätta om personer de saknar eller sin egen story. Man kan se Fuck ALS Facebooksida som ett samlingsforum.”
Nästa mål är en halv miljon kronor
Gabriella fortsätter att tillverka armband och hennes nästa mål är att nå en halv miljon kronor. Det första armbandet hon tillverkade gav hon till sin pappa.
”I dagsläget så är han beroende av ventilator, sondmat och dubbla assistenter dygnet runt. Han kan röra på huvudet och lite på armarna. För ett tag sedan så fick han en ögonstyrd dator, så nu kan vi kommunicera på ett helt annat sätt efter att han förlorade talet. Helt fantastiskt! Även fast han inte kan prata så känner man igen hans personlighet i hans sätt att skriva. Små saker som man är tacksam för med ALS i sin omgivning, det här är definitivt ett av dem! När man får ett sms eller mail från pappa så kan man för en stund låtsas om som att allt är som vanligt. Innan man åter igen är tillbaka i verkligheten.”
På frågan om vad han tycker om Fuck ALS svarar Gabriella:
”Han kommenterar det inte så mycket men jag vet att han är stolt! Han har alltid varit stolt över allt jag gjort. Och har innan sin sjukdom varit väldigt bra på att visa det. Det saknar jag.”