”Jag vill hitta nya biomarkörer som kan användas för att upptäcka misstänkta fall av ALS i ett tidigt skede.”

Berätta om din forskning

Jag är anställd som läkare vid psykiatrin på Norrlands universitetssjukhus där jag jobbar kliniskt. Som doktorand vid Umeå universitet fokuserar jag min forskning på biomarkörer i ryggmärgsvätska och blodprov. En biomarkör är något mätbart och som skulle kunna vara ett tecken på en sjukdom. Det kan vara exempelvis ett protein som ökar i halten. Jag vill hitta nya biomarkörer som kan användas för att upptäcka misstänkta fall av ALS i ett tidigt skede. Det är viktigt att så tidigt som möjligt kunna skilja ALS från andra sjukdomar; i exempelvis kliniska studier är det angeläget att man inte råkar inkludera en patient som inte har ALS, men det är också viktigt för tidig insättning av behandling. Det kan idag ta upp till ett år innan en patient får en slutgiltig korrekt ALS-diagnos räknat från tiden för patientens symtomdebut, vilket medför att man förlorar värdefull tid för behandling. Patienten är dessutom kanske vid det tillfället inte längre aktuell för kliniska studier, där det kan finnas strikta krav för inklusion som patienter måste uppfylla. Det är också tufft att leva med ovisshet innan slutgiltig korrekt diagnos.

Vi har kunnat ta steget vidare och är nu inte lika beroende av att mäta biomarkörer i ryggmärgsvätska – med nya känsliga metoder för analys kan vi numera mäta biomarkörer i ett blodprov. Det är en barriär vi har passerat. Nu kan vi med hjälp av ett blodprov inte bara mäta de biomarkörer som finns i ryggmärgsvätska, utan även mäta andra biomarkörer. Det är ett genombrott i forskningen.

Vi arbetar med patientnära forskning. Patienter som utreds för misstänkt ALS kan lämna samtycke för forskning. Vi har under lång tid kunnat samla prover, vilket innebär att vi kan gå tillbaka till ett prov vi tagit för exempelvis över tjugo år sedan och nu analysera det med moderna metoder som inte fanns på den tiden. Det är också oerhört viktigt för framtida forskning – nya metoder utvecklas hela tiden. Om tio år kanske det kommer en banbrytande metod som gör att vi kan mäta biomarkörer i blodet på ett helt annat sätt. Då står vi redo med en stor mängd prover från patienter med ALS som finns i biobanken.

Varför vill du forska på just ALS? Vad motiverar dig?

Dels mitt stora intresse för att upptäcka nya saker. Men också sjukdomen i sig.  ALS är en så allvarlig sjukdom som drabbar både patienten och anhöriga. Varje minut jag lägger ner på min forskning skulle en patient med ALS potentiellt kunna tjäna på i framtiden. Det blir väldigt personligt på det sättet – om vi jobbar hårt kan vi vara med och bidra till att lösa gåtan snabbare.

Även mina kollegor inspirerar och motiverar mig till att forska – att vi angriper sjukdomen på olika sätt och kan arbeta tillsammans, utbyta tankar och idéer, där vi strävar mot ett gemensamt mål. Läkare från olika kliniker och forskare från olika institutioner ingår i vår forskargrupp i Umeå. Varje individ i gruppen bidrar till idéer och tankar till framtida studier. Alla studier ger oss olika nya pusselbitar att jobba med. Det vore oerhört givande att lösa gåtan – om inte bota sjukdomen så iallafall bromsa den så att patienten får möjlighet att leva ett långt och bra liv.

Hur är forskningsläget? Görs det framsteg?

Bara under den korta tiden jag arbetat inom forskningsområdet har mycket hänt. I Sverige pågår nu flera läkemedelsstudier.

Forskningen inom biomarkörer gör framsteg. Metoderna blir allt effektivare, där vi kommer kunna kartlägga patienternas sjukdom på ett bättre sätt. Om vi kan kartlägga patienternas sjukdom på en individnivå molekylärt och genetiskt så borde vi kunna förbättra förutsättningarna att i framtiden ta fram individanpassade behandlingar.

Vissa biomarkörer är redan godkända för kliniskt bruk. Neurofilament är en viktig biomarkör som möjliggör att vi kan fånga upp inte bara misstänkta fall av ALS utan även andra potentiellt allvarliga neurologiska sjukdomar som man också behöver utreda. I framtiden hoppas jag att vi kan hitta fler biomarkörer som är mer sjukdomsspecifika, som visar på just ALS och inte någon annan sjukdom. Dit har vi inte kommit riktigt än.

Varför behövs det forskning och varför är forskningsfinansiering så viktigt

Utan forskning kommer vi inte framåt och har vi inte finansiering så blir det totalstopp i forskningen. Det behövs pengar för att bedriva olika typer av forskningsprojekt men det behövs också pengar för att bevara forskningsinfrastrukturer. Exempelvis behöver vi hålla i gång alla frysar där vi har sparat forskningsmaterial i biobanker, och värna om att bevara dessa prover. En patient med ALS kanske donerade ryggmärgsvätska för över tjugo år sedan i hopp om att lösa ALS-gåtan. Det är därför vårt ansvar att ta hand om detta prov som kan komma att användas i nya studier framöver.