Far och son Rosén forskar på biomarkörer vid ALS

Hej Hans och Christoffer! Kan ni berätta om er forskning?

Nyligen har vår medicinska artikel ”High levels of neurofilament light and YKL-40 in cerebrospinal fluid are related to poor outcome in ALS” blivit accepterad för publikation i den medicinska tidskriften Journal of the Neurological Sciences.

Artikeln avhandlar markörer för att mäta och beskriva hjärnskada vid ALS. Ett sextiotal patienter har inkluderats i studien.

Vid progress av sjukdomen läcker små delar av nervceller ut i omgivande vävnad och kan spåras vid en ryggvätskeundersökning. Man mäter halten av sönderfallsprodukter och jämför nivåerna med storlek på neurologiska bortfall vid en riktad undersökning vid utredning. De ämnen som har varit särskilt intressanta är neurofilament (NFL), YKL-40 och GFAP (som markerar nervcellspåverkan, inflammation, och påverkan på stödjeceller).

Vi har kunnat konstatera markant höga nivåer framför allt av NFL jämfört med friska kontroller och sjukdomar som liknar ALS kliniskt (ALS-mimiker), men även av YKL-40 och GFAP jämfört med friska kontroller. Vidare fann vi även att patienter med höga nivåer av NFL och YKL-40 hade en ökad risk för ett aggressivt sjukdomsförlopp med snabb försämring.

Vid analys av andra markörer som sAPPα, sAPPβ samt sTREM2 har vi funnit att resultaten av dessa inte är användbara vid utredning av ALS-patienter då nivåerna inte skiljer sig mellan ALS och friska kontroller eller ALS-mimiker.

Varför är forskning av det här slaget angeläget?

Studiens huvudsyfte var att undersöka om någon av markörerna var så pass specifik att man kunde identifiera helt typiska resultat som utesluter annan diagnos. Detta är ett angeläget mål som vi delar med många forskargrupper i världen.

Även om vi inte är där än, så kan vi konstatera att NFL är en viktig markör som redan analyseras i utredningen av ALS-patienter på många sjukhus i Sverige. Höga nivåer bör medföra att man måste analysera patientens situation noggrant.

Dels ökar sannolikheten för ALS diagnosen, dels kan ett snabbare förlopp motivera tätare uppföljningar. Patienter med höga nivåer kan vara aktuella för deltagande i framtida läkemedelsstudier.

Analys av YKL-40 kan också övervägas, även om det inte finns lika mycket forskning gjord om denna markör. Det är dock viktigt med uppföljande studier för att verifiera våra fynd. Det är även angeläget att fortsätta studera andra biomarkörer.

Något annat ni vill ta upp?

Vi kan konstatera att allmänhetens gåvor hjälper forskare att finansiera fortsatta studier. Varje insamlad krona bidrar till ökad kunskap om denna svåra sjukdom, till gagn för både patient och anhörig.

Vi vill här särskilt tacka för generöst bidrag från Ulla Carin Lindquist stiftelsen som har hjälpt oss att kunna genomföra den här studien.

Försteförfattare är Dr. Christoffer Rosén och ansvarig för studien har Dr. Hans Rosén varit.

Det hade inte varit möjligt att genomföra studien utan support av andra kollegor. Följande doktorer har bidragit med sin specialkunskap:

Henrik Zetterberg och Kaj Blennow, klin Kem lab, Mölndal, Bengt Nellgård och Keti Dalla, Anestesi SU/S, Peter Andersen, Neurologi Umeå Universitetssjukhus, Bernardo Mitre, Markus Axelsson och Radu Constantinescu, Neurologi SU/S samt Gustav Nilsson Kirurgi/Kungälvs sjukus.

Dessutom har kunnig laboratoriepersonal på Klinisk Kemi SU/S och SU/M, Anestesi SU/S samt Umeå Universitetssjukhus bidragit med att få det praktiska att fungera.