Hjärnmarkör kan förbättra ALS-diagnostik
Forskare vid Karolinska Institutet har upptäckt att ett visst tecken i hjärnan – som syns vid magnetröntgen – har samband med ALS. Förhoppningen är att denna pusselbit kan bidra till snabbare och mer exakta diagnoser.
När en person genomgår magnetkameraundersökning, MR, kan det i hjärnans motorcortex (den del som styr kroppens frivilliga rörelser) synas ett tecken som kallas ”Motor Band Sign”. På röntgenbilderna liknar det en liten mörk, ringlande mask.
– Det man ser är inlagring av järn. När detta sker i motorcortex ingår det i processen vid ALS som gör att nerverna degenererar, säger Charlotte Zejlon.
Hon är röntgenläkare som specialiserat sig vidare på neuroradiologi. Charlotte Zejlon är doktorand i en forskargrupp på Karolinska Institutet, ledd av docent Tobias Granberg. Gruppen utvecklar olika metoder att förbättra diagnostik och uppföljning av neurodegenerativa och neuroinflammatoriska sjukdomar. Ett av spåren är att undersöka hur Motor Band Sign hör ihop med ALS.
I en översiktsstudie av tidigare forskning upptäckte Charlotte Zejlon och hennes kollegor att det, enkelt uttryckt, var tio gånger vanligare att ALS-patienter hade Motor Band Sign jämfört med friska kontrollpersoner. Därför bestämde sig forskarna för att göra en egen studie på patienter vid ALS Center på Karolinska Universitetssjukhuset. Dessa patienter ingår redan i ALS-risc-studien som leds av docent Caroline Ingre.
De patienter som kommer till ALS Center, och som orkar med detta, genomgår rutinmässigt en MR-undersökning. Forskarna tittade på data från 114 ALS-patienter och 31 friska kontrollpersoner. Dessutom ingick 79 så kallade ”mimics”, som betyder att personerna tidigare har undersökts utifrån hypotesen ALS, men sedan fått en annan diagnos. Alla undersökningarna var gjorda i samma MR-kamera vid Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge.
– På det viset blir bilderna jämförbara. Vi var tre radiologer som oberoende av varandra granskade fynden av Motor Band Sign och poängsatte dem utifrån hur tydligt de syntes, säger Charlotte Zejlon.
Hennes studie gav resultatet att Motor Band Sign fanns hos 60 procent av ALS-patienterna, men bara hos 9 procent av ”mimics” och 3 procent av kontrollgruppen (en enda individ).
– Det mest intressanta var att vi kunde se att graden av Motor Band Sign i olika delar av motorcortex hade samband både med var någonstans patientens motoriska symtom yttrade sig – finmotorik, grovmotorik, bulbärt, vilken sida av kroppen – och hur svåra symtomen var.
Sambandet mellan Motor Band Sign och ALS är inte absolut. En person kan ha ALS utan att denna biomarkör syns i hjärnan. Men Charlotte Zejlons vision är att markören kan bli ännu en parameter vid diagnosticering.
– ALS-diagnoser sätts ju med hjälp av kliniska symtom. Man gör till exempel funktionstester och elektrofysiologiska undersökningar. Om man också hittar Motor Band Sign vid MR-undersökningen kan det vara ett stöd för diagnosen, även om det är den kliniska bilden som får avgöra.
Extra tydlig blir den stödjande funktionen hos Motor Band Sign när det går att se ett samband med specifika fysiska symtom. Eftersom förekomsten av biomarkören i olika delar av motorcortex är kopplad till olika delar av kroppen kan exempelvis symtom i vänsterhanden och ett fynd av Motor Band Sign på korrelerande ställe i hjärnan tala för att patienten har ALS.
Motor Band Sign skulle också kunna användas för att välja ut vilka patienter som passar för vilka läkemedelsstudier. I förlängningen hoppas Charlotte Zejlon att biomarkören även kan vara ett utfallsmått i dessa studier, alltså visa hur pass bra eller dåligt läkemedlet har fungerat.
En av Charlotte Zejlons starkaste drivkrafter som forskare är att diagnoser ska kunna ställas snabbare. Hos de patienter som ingick i studien var den genomsnittliga tiden från första symtom till dess att MR-undersökningen gjordes 14,3 månader. MR är standard när man försöker ställa ALS-diagnoser, men har tidigare mest använts för att utesluta andra orsaker till patientens symtom. Charlotte Zejlon hoppas att MR-undersökningar ska kunna användas till mer än så i framtiden.
– När jag är på ALS-konferenser märker jag att man runtom i världen gör MR lite ostrukturerat. Man skickar dit patienterna bara för att få det gjort. Det är synd, eftersom vi tror att det finns större potential i MR, att neuroradiologer kanske kan hitta stöd för en ALS-diagnos om de förstår vad de ska titta efter och gör det på rätt sätt.
Charlotte Zejlon fortsätter nu sin forskning med hjälp av en ny, bättre MR-kamera som har installerats i Huddinge. Den har ett mycket starkare magnetfält än den förra. Man kan förenklat säga att forskarna med den kan se mer och tydligare – och alltså kan göra fler fynd som stöder en ALS-diagnos.
Men vad händer med patienterna efter diagnos? Även om det inte är hennes forskningsfält kan Charlotte Zejlon konstatera att precisionsmedicin är framtiden. Många forskare vid Karolinska Institutet arbetar med detta på bred front. Också här tror Charlotte Zejlon att MR-undersökningar och framtida fynd av fler sorters biomarkörer kan spela en viktig roll.
– Jag kan inte säga på vilket sätt min forskning kan passa in i helheten. Men ju mer vi vet om till exempel biomarkörer, desto bättre kommer precisionsmedicinerna att bli.