Ro utan åror utgiven igen
Ulla-Carin Lindquists stiftelse för ALS-forskning startades av familj och vänner efter att Ulla-Carin 2004 förlorade kampen mot ALS. Ulla-Carin var journalist och nyhetsankare på SVT:s Rapport och mor till fyra barn. Under sin sjukdomstid kämpade hon med att föra fram ALS i ljuset genom sin bok "Ro utan åror" och dokumentären "Min kamp mot tiden" (finns på SVT play). Nyligen släpptes Ulla-Carin Lindquists kritikerrosade bok i ny pocketupplaga och ny ljudboksversion. Aina Bergvall, kollega och god vän till Ulla-Carin berättar om bokens tillkomst.
Få böcker har skrivits med större möda. ”Ro utan åror” var en fysisk utmaning för Ulla-Carin Lindquist, vars kropp snabbt bröts ned bit för bit av ALS, men vars hjärna var lika skarp som någonsin. Hon låg hemma i sin sjuksäng från vilken hon kunde se molnen jaga över himlen. Samtidigt formulerade hon den text som skulle hamna i hennes första, men också enda bok – hon var väl medveten om att tiden inte skulle räcka till fler. Hon funderade, vände på orden, smakade på mening efter mening tills hon var nöjd. Då hade hon också memorerat alltihop. Hon fick hjälpas från sängen till sin dator, där hon knackade ner bokstav efter bokstav med det finger som fortfarande ville lyda, om än motvilligt.
Själv hade jag äran att finnas med i processen hela vägen från idé till tryckning, och det är en erfarenhet jag inte hade velat vara utan, jag är i stället stolt och tacksam för att ha spelat rollen av ”assisterande redaktör”. Ulla-Carins råtext mailades till mig. Jag korrigerade felen som hennes motsträviga fingrar släppt igenom, jag kunde redigera styckena efter att vi hade rådgjort om hur vi skulle uppnå bästa möjliga resultat – vi var ju vana att samarbeta från Rapport-desken där vi suttit sida vid sida i flera år.
Kapitel lades till kapitel. En dag förklarade Ulla-Carin att hon skrivit klart. Vi gick igenom texten gång på gång. En av Ulla-Carins assistenter höll upp sida efter sida så att hon kunde läsa. Vi hittade korrekturfel (inget fick slippa igenom, hon avskydde verkligen korrfel!), vi putsade, vi putsade igen.
Svante Weyler, vid den här tiden chef för Norstedts förlag, blev vår förläggare. Han förstod både vilken viktig bok som höll på att växa fram och hur betydelsefullt det var att den producerades snabbt, så att författaren skulle hinna se sitt eget verk. Det fick hon! Jag fick lägga det första exemplaret i hennes händer ovanpå täcket. Hon kunde inte lyfta ”Ro utan åror”, inte bläddra, men hon såg den och det var utan tvekan ett stort ögonblick för alla oss som fanns i rummet.
Att resultatet blev lysande vet ni redan. Recensenterna höjde boken till skyarna, den översattes till en lång rad språk. Ingen som läste den undgick att bli berörd. Nu har många nya människor chansen att ta del av den, tack var den nya pocketupplagan (och dessutom i den nya ljudboksversionen, inläst av skådespelaren Cecilia Nilsson). Ulla-Carins ansikte möter läsaren på omslaget och i texten blir det sedan ännu ett möte, ett som ingen glömmer.
Aina Bergvall har också skrivit boken I ljust minne bevarad; om hur hon förlorade två nära vänner, under en kort tidsperiod, en av dem Ulla-Carin. Boken finns att läsa här. Den är också inläst som ljudbok här.